Alla arbetsskador syns inte utanpå

byline_anna_herdyNu har den andra praktikperioden inom ramen för #ledarskriv dragit igång. De närmaste två veckorna kommer jag att skriva gästledare på Kommunalarbetaren. Nedan följar min första text.

Fall är den vanligaste olyckan som kommunalarna råkar ut för. Att snubbla, halka och ramla i en brukares hem, över leksakerna på dagisgolvet eller på våta nytorkade golv gör ont och kan i sämsta fall leda till benbrott. Ett benbrott går att ta på.

Men de skador som uppstår i kroppen när du känner dig otillräcklig för att du inte hunnit ge en brukare tillräckligt med tid på morgonen, när ramarna för din arbetsdag förflyttas och du känner att du inte riktigt är innanför dem eller när du inte hinner ta en kisspaus för att det alltid finns fler passagerare som väntar på den försenade bussen du kör, är skador som inte syns. Men de kan vara nog så allvarliga.

Idag presenterade LO en rapport som visar att trenderna på svensk arbetsmarknad när det kommer till arbetsmiljön går i helt fel riktning. Enligt den är det ungefär 1400 dödsfall varje år som är arbetsrelaterade. LO:s förklaring är den ”flexibla” arbetsmarknaden som med fler tidbegränsade anställningar och minskat inflytande ökar ohälsan och de arbetsrelaterade skadorna. På det läggs regeringens minskade intresse för arbetsmiljöfrågor som bevisades i nedläggningen av Arbetslivsinstitutet.

I rapporten konstateras att offentliganställda löper större risk att bli sjukskrivna med en psykisk diagnos, som depression eller utmattningssyndrom, än att du blir sjukskriven på grund av en fysisk arbetsskada eller sjukdom.

1977 klubbade riksdagen igenom Sveriges första arbetsmiljölag. Det var ett resultat av att arbetarrörelsen formulerade krav utifrån vad som hände med människor när arbetsgivarna inte tog sitt ansvar för arbetsmiljön. Det syntes på tvätteriarbeterskorna axlar efter ett helt liv med byken, på farbrödernas händer som jobbat på sågen sedan de var små och på det antal människor som fick sätta livet till på jobbet.

Att vi nu, 37 år senare, har ett annat arbetsliv är inte så konstigt. Den tekniska utvecklingen har gått framåt, arbetsplatser och vad som är farligt på jobbet har förändrats. Men riskerna med att arbeta har bevisligen inte försvunnit.

Trots att det i dagens samhälle finns kunskaper, tekniska förutsättningar och resurser för att uppnå en nollvision kring arbetsrelaterade skador och dödsfall, så är vi långt därifrån. Det verkar vara viljan som saknas.

Att kunna gå igenom arbetslivet och avsluta det med den fysiska och psykiska hälsan i behåll kan inte vara omöjligt. Det som behövs är fler arbetskamrater i hemtjänsten, högre bemanning på busslinjen och ett arbetsmiljöarbete som värderas högt, såväl av staten som av arbetsgivarna.

Läs också:
Torun Carrfors på Politism.se
Helle Klein på Dagens Arbete

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: