Förlossningsångest

förlossningIdag publicerar Sydsvenskan en artikeln med titeln ”Kejsarsnitt bör användas som den livräddande åtgärd det är och inte utgöra ett rutiningrepp som kan beställas som vilken tjänst som helst.” Artikeln, med den helt sjukt långa titeln, är skriven av Ingela Lundgren som är professor och barnmorska vid Sahlgrenska akademin på Göteborgs universitet.

Då jag och många av mina vänner är i fertil ålder så är diskussion om graviditet, förlossning och barnmorskekrisen ett vanligt förekommande samtalsämne. Jag har flera vänner som, på grund av sin oro och ovilja att trasa sönder sitt underliv, fått föda sitt barn med hjälp av kejsarsnitt. Ovan nämnda artikel provocerar mig för att den mycket flyktigt behandlar anledningen till att jag också tänker att kejsarsnitt är ett alternativ.

”Risken att brista i underlivet kan påverka kvinnors vilja att föda normalt” skriver Lundgren. Ja, helt rätt. Detta är anledningen till att många fler har en överhängande ångest och oro för att föda ”normalt”, det och att det är kaos som råder på förlossningsavdelningar runt om i Sverige på grund av brist på personal och resurser.

I september 2012 avslöjade Uppdrag Granskning att det fanns stora brister i förlossningsvården. Kvinnor som skickats hem utan vare sig en korrekt diagnos eller operation och barnmorskor misstänks i vissa fall medvetet låtit bli att rapportera om allvarliga skador. Seluah Alsaati, distriktsordförande för Vänsterpartiet i Stockholm, skrev i samband med att programmet sändes en mycket bra debattartikel om skammen och skulden som påförs kvinnor i samband med förlossningsskador.

Passande nog var titeln på Uppdrag Gransknings program ”Skam”. De kvinnor som skadats under förlossningen känner skam inför det faktum att deras livmoder trasats sönder. Det märktes tydligt genom att en av de drabbade kvinnorna i programmet inte ville visa sitt ansikte. Vi kvinnor är experter på att känna skuld och skam över våra kroppar. Även när det handlar om saker vi inte kan påverka eller som inte är vårt fel. Som att vi inte passar in i skönhetsidealen. Som att vi blir våldtagna. Som att vi skadar oss vid förlossning. Dessutom känner vi ofta skam för att vi känner skam. För att vi ska kunna släppa de här tankarna räcker det inte bara med positivt tänkande. Det behövs också strukturella åtgärder. Att inte behöva känna sig som ekonomisk last eller ännu ett stressmoment för de anställda inom vården, skulle vara ett steg på vägen.”

Nu, snart två år senare, är förlossningsvården i skriande behov av resurser och personal. När behovet är som störst dras det ner på utbildningsplatser för barnmorskor på grund av besparingskrav. Detta för att staten inte ger lärosätena tillräckligt med pengar. Samtidigt som unga mödrar har ångest för sina förlossningar så slår sig Moderaterna i Stockholm för bröstet för nyöppnade BB Sophia. Dock har förmågan till akutvård på den nyöppnade kliniken kritiserats av experter, den är nämligen inte tillräcklig.

Allt detta är ett uttryck för att könsmaktsordningen fortsatt har vårt land i ett fast grepp. Kvinnors vård och sjukdomar har värderats och värderas uppenbarligen fortfarande lägre än mäns. Att kvinnor kommer fortsätta föda barn kan inte komma som en överraskning för politiker och beslutsfattare. Kraftiga satsningar krävs – och de krävs nu.

Annat ni bör läsa:
☞ Anna-Karin Eriksson på SVT Debatt
☞ Hela underlivet – En blogg med erfarenheter och information om förlossningsskador i underlivet

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: