Världens största befrielsefront

20140308-180258.jpgIdag är det 8:e mars – Internationella kvinnodagen. Idag är dagen då världens största befrielsefront samlar kraft för att alla andra dagar, resten av året, fortsätta kämpa för kvinnors rätt.

Den feministiska debatten är mer levande än någonsin, det finns bredd och det finns djup. Under den senaste veckan har nätverket StreetGäris firat ettårsjubileum genom att anordna massa olika seminarium. Det feministiska manifestet hade i fredags en superstor kärleksfest på Södra Teatern, Stockholm, och runt om i hela landet har det demonstrerats och manifesterats.

Under veckan som gick så har det kommit många bra och viktiga utredningar och undersökningar om kvinnors villkor i samhället. Ipsos släppte i veckan en undersökning gjord i EU, om erfarenheter av våld som visar skrämmande resultat. LO:s jämställdhetsbarometer, som jag skrev mer om här, visar på att klyftorna mellan män och kvinnor i levnadsvillkor, arbetstid och makt fortfarande är alltför stor. Det är bra att politikutvecklingen intensifieras med inriktning på de här frågorna. Det lär behövas för att en ny regering ska kunna ha någon trovärdighet i feministiska frågor.

F!, som för tredje gången satsar på att komma i riksdagen, värvar medlemmar för glatta livet. Det är framförallt i storstäderna som F! går bra. Dock verkar inte lyftet i opinionsmätningarna komma. Personligen menar jag att Vänsterpartiet för den bästa feministiska politiken och är därför inte på väg över. Jag tror och vet att fler röster för feminism bara är bra för det feministiska samtalet.

Men, för det finns ett viktigt men, vi har en borgerlig regering. För varje röst som läggs på ett parti som inte gör éntre i riksdagen är tyvärr en röst som kommer försvåra regimskifte. Att säga att det är att kasta bort sin röst är naturligtvis fel. Men som väljare måste man vara medveten om den risken. Nu ser det rätt bra ut i opinionsmätningarna för de rödgröna och möjligtvis kan det gå ändå, trots att F! kan få dryga en procent i riksdagsvalet, men är det värt att chansa?

Efter att ha läst igenom F!:s politik så slår det mig att den är näst intill identisk med Miljöpartiet. Alltså är det inte så konstigt egentligen att Per Bolund och Gudrun Schyman myser runt tillsammans och pratar ekonomisk politik. Det börjar lukta valteknisk samverkan, kanske 2018?

Alla feminister har aldrig någonsin hållit med varandra jämt. Så måste det fortsätta vara. Vänsterpartiets och F!:s feminism är olika. Den som undrar om skillnaden gör mest rätt i att själv läsa och jämföra. När feministerna i samhället enas över åsiktsgränser, det är då det kan bli ett ordentligt schvung. Rösträtten, aborträtt och sexköpslagen är sådana historiska exempel.

Ett sådant schvung skulle kunna åstadkommas om fler i både F! och V grävde ner stridsyxan. Att Sjöstedt på direkt fråga från journalist säger att det är en bortkastad röst är egentligen inte så konstigt, men även där osar det lite tjurighet. Från Gudrun är det inte så väl dold bitterhet som kommer fram i såväl tal som artiklar. LEX ”Vi är det enda partiet…”.

En stark feministisk opposition tjänar alla på. Om man började samverka i stället för att bråka med varandra så hade den oppositionen varit mycket starkare och mer framgångsrik.

Skrev också en tipsblogg på Vreden.se. Läs den med.

Uppdatering 9/8:
Ulf Bjereld är inne på lite samma funderingar kring F! som jag. Intressant och läsvärt!

Annonser

One comment

  1. […] Läs även varför Johanna Eliasson inte vill bli gratulerad den 8 mars. Och Anna Herdy om F! och 8 mars. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: