Mig äger ingen

I går var jag på stadsteatern och såg Emma Boströms dramatisering av Åsa Linderborgs Mig äger ingen. Biljetterna var en födelsedagspresent – en mycket bra sådan.

Historien är välkänd. Åsa och hennes pappa lämnas av Tanja, Åsas mamma. Åsa får växa upp med sin pappa som jobbar på metallverket Asea. Vi följer med i Åsas uppväxt, hennes pappas kamp och förfall och relationen dem emellan. Lennart Jähkel är urbra som Åsas pappa. Marina Nyström gör Åsa helt fantastiskt i alla åldrar. Som det lilla barnet, som den lilla flickan, som den duktiga flickan som byter namn till Linderborg och som den vuxna akademikern. Alla varianterna är i manus och kostym helt rätt. Scenografin är genomtänkt och de filmsekvenser som finns med som bilderna inifrån Åsas huvud är geniala.

Jag har inte ännu sett filmatiseringen av boken, där Mikael Persbrandt spelar pappan. Filmen har ett annat manus, som Linderborg själv kritiserat. Men jag kan utan att ha sett den förstå hur han vann en bagge för den rollen. Den är klippt och skuren för honom. Svår, trulig, full. Kan brusa upp, kan gråta. Det är rollen som Åsas pappa som är den mest intressanta i historien. Berättelsen om mannen från arbetarklassen som växer upp, lägger hela sin identitet i sitt arbete och sin relation med Åsa.

Jag gillar verkligen den här pjäsen som är ett kärleksfullt och sorgligt tidsdokument och skildring av en tid som flytt men som fortfarande idag är aktuell och lärorik. Jag tycker du ska se den.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: