Vem tar vem

20120712-144151.jpg

En fråga som jag är omåttligt trött på är den om oppositionens regeringsalternativ. Jag har dock fått acceptera att det politiska läget är ett helt annat nu än innan den borgerliga valsegern 2006. Låt mig beskriva en före- och efterbild. Under andra hälften av 90-talet och början på 2000-talet kunde en socialdemokrat skaka av sig frågan om ett borgligt regeringssamarbete genom att säga ”Lycka till! Ni kommer aldrig komma överens.” I valrörelsen 2010 skulle det helt plöstligt presenteras ett ”trovärdigt regeringsalternativ” som skulle matcha en ny fräsig regering som fortfarande hade ”reformiver” och som trots regeringsmakten betedde sig som en opposition mot Sosse-Sverige. Ingen ifrågasatte rimligheten i att presentera ett färdigformulerat alternativ redan innan väljarna hade sagt sitt.

Under Almedalsveckan var en av de mest förekommande frågorna till framförallt miljöpartister och socialdemokrater på ledande positioner: ”hur ser oppositionens regeringsalternativ ut?” Av Miljöpartiet vill man ha svar på vilken sida av mitten de hamnar på. Till socialdemokrater ställs frågan snarare utifrån om man kommer gå till val själva eller presentera något förslag som innebär ytterligare partier i ett valsamarbete. Båda partierna svarade ungefär: Det är väljarna som avgör vilken slags regering det blir, men det är klart att vi funderar på frågan. Löfven menar i en intervju med Expressens Niklas Svensson under Almedalen att det ska presenteras ett alternativ för väljarna i god tid före valet.

Efter Lövfens tal rådde det ingen tvekan om vilka det var Socialdemokraterna vill regera med. Siktet är inställt på Miljöpartiet. Talet fick den reaktion som kommunikationsavdelningen på 68:an antagligen räknade med. Miljöpartister gav glada tillrop eftersom Löfven mutade in fler miljöpolitiska förslag än vad socialdemokraterna gjort på mycket länge. En ballong släpptes upp, och den kraschlandade inte.

Så trots att de rödgröna partiledarna säger att det är väljarna som avgör, blir det mer och mer uppenbart att både S och Mp nu lägger fram förslag och kommunicerar på ett sätt som krattar manegen för ett samarbete dem emellan. Lövfen har vid flera tillfällen sagt att målet är att söka väljarnas förtroende för en socialdemokratisk regering och jag tror att det också är det som kommer presenteras som The Regeringsalternativ. Strategin är att visa väljarna vilka partier som är mest kompisar i svensk politik just nu, och utifrån det ska det inte råda några tvivel om hur en eventuell koalitionsregering kommer se ut.

Vänsterpartister (läs: Jonas Sjöstedt) får inte svara på regeringsfrågan lika frekvent. Det beror på att vi inte kan ge särskilt intressanta svar. De gånger Jonas fått frågan så har han svarat bra. Vi kommer inte göra som inför valet 2010. Vi ska inte göra upp i förväg, utan snarare göra det efter valet, om det ska bli något varaktigt samarbete. Vi ska gå till val på våra frågor och vår politik. Väljarna får avgöra var tonvikten i svensk politik ska ligga.

Naturligtvis finns det olika frågetecken inom alla partier inför frågan. Den farhåga som finns hos Socialdemokraterna är tudelad. För det första; deras strävan efter att vinna ”nya” väljare (läs: den såkallade ”medelklassen”) inte går ihop med att ha med Vänsterpartiet i samarbetet, då V ses som ett sänke hos mittenväljarna. För det andra; man är smärtsamt medveten om vilka reaktionerna den inledande isoleringen av V skapade inom delar av fackföreningsrörelsen och det socialdemokratiska partiet i förra valrörelsen.

För Vänsterpartiet beror naturligtvis regeringsdeltagandet på om de andra vill ha oss, men också på om vi vill vara med. Jag tycker att det är helt rimligt att börja förhandla, men först efter en evetuell valseger. Fram till valdagen gäller det att Vänsterpartiet formulerar sitt politiska projekt och kommunicerar det med väljarna på rätt sätt. Det blir minst sagt svårt för ett parti, som har 5 procent av väljarstödet och som alla vet aldrig kommer samarbeta med ett borgerligt parti, att säga ”vi vill ha mandat av väljarna för en vänsterpartistisk regering”. Vi måste däremot göra väldigt tydligt vad det är för skillnad vi vill göra i svensk politik. Inget nytt? Nej. Detta har sagts förr, men till skillnad från förr måste vi sluta vara så änsliga och visa att vi har självförtroende nog att driva vår egen politik, utan att snegla för mycket på andra partier.

Att Vänsterpartiet nu, på grund av vårt enträgna arbete med att få upp frågan om vinster i den privatiserade välfärden, börjar uppfattas som något av ett enfrågeparti, är i grunden positivt. På grund av vår högst begränsade position i svensk politik ska vi fokusera och nöta in ett fåtal profilfrågor. Inför valet 2010, var vi inte kända för någon sakfråga; väljarna kunde inte svara på frågan ”vad vill Vänsterpartiet”. Därför är det viktigt att vi håller i frågan om vinster i välfärden. Och JA, det betyder faktiskt att andra frågor är lite mindre viktiga nu. Vi har opinionen på vår sida, det är en fråga som är logisk, ideologisk och enkel att kommunicera. Men i övrigt tycker jag att vi ska muta in oss på frågan om de generella lösningarna, som kommer bli den stora striden efter privatiseringarna, (om det skrev jag här). Hur gör man det? Tja, parollen ”Alla ska med” säger det på ett bra sätt (och tydligare än vår paroll ”Håll ihop”). Det är ju inne att sno socialdemokratiska paroller, så varför inte?

Men att ta frågan om generella lösningar vs. reformer för ”de svaga” kan ses som ett defensivt drag. Det som ska vara vår motstrategi bör vara att föreslå offensiva välfärdsreformer som i likhet med till exempel utbygnaden av barnomsorgen förbättrar och förenklar människors vardag. Generella reformer som ”nattis”, barnomsorg på obekväm arbetstid, är ett briljant exempel på hur vi måste tänka. Fram tills valrörelsen kickar igång, hoppas jag att det är sådana reformer vi kommer att ägna oss åt att formulera och kommunicera, snarare än att ägna alltför mycket tid åt att leka vem tar vem.

 

Advertisements

One comment

  1. […] Stefan Löfvén om sitt utspel kring re-re-reeegeringssamarbetet (som jag skrivit om tidigare här) och att ALLA partier utom SD kan få samarbeta med S.  Som en reaktion på det publicerades en […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: